När hunden ska spåra bör spårlinor nyttjas

Spårlinor är bra att ha istället för koppel då man ska spåra med sin hund. En spårhund behöver rejält med svängrum när den ska spåra, för att kunna följa sitt spår fritt. Spårlinor kan vara olika långa, oftast 10-15 meter och förhållandevis tunna, ca 5-15 mm i tjocklek. Materialet är oftast stumt i polyelser, nylon eller kevlar, menävenläder samt plast förekommer.

Tillsammans med spårlinor ska man använda sig av ett halsband eller en spårsele som hunden känner sig komfortabel i. En sele är närapå alltid att föredra framför ett halsband när man ska spåra med sin hund då den först och främst sitter stadigare på hunden och också därför att den är bekvämare och «ur vägen». www.brahund.se

En spårsele ser ut som vilken annan vanlig hundsele som helst, men den är framställd för att vara så flexibel som möjligt vid spårning. Det sträcker sig en rem över hundens bringa och en över dess bröstkorg, normalt fäster man sina spårlinor i en hake intill hundens axelparti.

Det finns många spårselar på makrnaden att välja och vraka mellan och det är centralt att man hittar en som sitter bra på ens hund. Det måste vara rätt storlek och sköna, men slitstarka material så att hunden inte får onödiga skavsår eller blir besvärad i sina rörelser. Den bästa hundselen är den som hunden i ringa mån märker av att den har på sig.

Spårning har blivit en oerhört omtyckt bruksgren i Sverige. Man får vistas i naturen och tillsammans med sin hund utvecklas och arbeta mot samma mål. Hundar älskar i regel att spåra och alla raser kan bli bra i denna sport. Hundar med god koncentrationsförmåga är de som vanligtvis blir bäst på att spåra.

Man kan gå på spårkurs med sin hund för att lära sig grunerna i spårning. När man har blivit duktig på grunderna kan man gå fortsättningskurser. Kurser är ett otroligt sätt att komma närmare sin hund, få lära att kommunicera med den och tolka dess signaler. En hund avgudar sin ägare och det är viktigt att man lär sig dess språk.

En bra spårlina trasslar inte så lätt i snåriga omgivningar, men rör man sig mycket ute i täta skogar så kan långa spårlinor likväl vara hämmande för en hund som fått vittring på ett spår. Rör man sig i skogen är det i de flesta fall bäst att låta hunden löpa fritt och då är det betydelsefullt att man har tränat hunden i lydnad så att den uppfattar ens kommandon korrekt och kommer när man kallar.

Önskar man trots det använda sig av spårlinor i snårig skorgsterräng så bör man satsa på en hal typ i plast eller möjligtvis silke? Silkeslinor är förstås dyrt, men de håller däremot år efter år. Ska man ut och spåra i blötmarker så är det genomtänkt att använda en spårlina som inte påverkas av väta, plast, gummi och nylon är effektivt.

Spårlinor i läder är även bekväma, men de blir aningen äckliga i blött väder och finns sällan i längre varianter än tio meter.